Fotorepotage: Sillfiskarna

Arbetsdagen börjar när solen går upp. De första länkarna glider lätt ner i vattnet. Sakta sjunker näten till botten. ”Vi får ingenting på förmiddagen utom huvuden. Men eftermiddan har sälarna ätit sig mätta. Det är socialarbete vi utför här.”

Mitt i Onsalafjorden sätter två sillfiskare sina nät. De två hundarna gnyr oroligt inne i kajutan, de får inte komma ut, de kan fastna i näten och dras ner i havet. ”Där e säljäveln!”

En ynka sill är fångad på förmiddagen. Men det är bara att dra och sätta näten igen. Båten puttrar över ett av näten som ligger på bottnen. Den äldre av de två fiskarna utbrister ”Titta! Det är fantastiskt!” På ekolodet ser man hur nätet är helt fullt. ”Det är inget, jag känner det på mig...” säger den yngre. Nätet var fullt med tång och maneter.

Två länkar senare. ”Jag känner på mig att den här gången får vi sill.” De lyckas fylla den första korgen. ”Jag hatar att jag är så skrockfull, men jag känner på mig sånna här saker, bättre än ekolodet.”

Båda hundarna är med idag Turbo och hans son Tornado. De älskar att vara på havet men de hatar kajutan. Idag är det en främmande man som styr båten, det gillar de inte. ”Debatten var så pinsam, det var som om Sahlin och Reinfeldt tävlade om att vara mesigast.” Politik och dikter är ett sätt att fördriva tiden.

Den äldre fiskaren ringer sina fiskarkompisar inne i hytten. Den yngre ligger och vilar på ett av näten. ”Sillfisket är det glidigaste fisket som finns!”

© Text och Bild, Mattias Poulsen, 2007